Jag vill inte gå in på varför jag inte gjort det..
Kan bara säga det att jag har fullt upp med att återhämta mig och jag vill försöka komma ut i arbete snart..
Vart sjukskriven för länge.
Jag börjar lära mig att hantera all ångest på ett sundare sätt.
Jag har blivit otroligt sviken av folk jag trodde var vänner...
I nöden prövas vännen eller vad säger man?
Jag kan skriva under på att det är sant!!
Jag saknar mitt liv med mikael varje dag...
Och det kommer ta lång tid att lära sig leva med alla frågor och sorgen jag bär i mitt hjärta.
Många älskade Mikael och jag är ledsen för deras skull oxå,för jag vet hur saknaden efter han känns.
Det är otroligt tomt.
Saknaden efter min älskade Marie är oxå tung att bära,hon var en av mina allra bästa vänner..
Och det är inte rättvist att hon bara fick leva 50 år,vrf är det alltid dom bästa som får gå först??
Och hon som dessutom var levnadsglad,då vet jag ett antal andra kandidater som kunde dött istället..
Men det är ju inte vi som får välja..
tyvärr!!!
