Det var nåt av det tuffaste jag gjort i hela mitt liv.
Det gör ont,samtidigt som dt känns lite som att en tyngd lyfts ur den där förbannade "ryggsäcken" man bär på hela livet..
Saknaden är omänskligt smärtsam ännu och jag har ingen aning hur jag ska gå vidare,när jag ska göra och i vilken ände jag ska börja i.
Kommer säkert göra nåt knäppt som alla kan prata om eller välja nåt i fel ordning som alla andra kommer tycka är konstigt!
Men vet ni vad?? Det skiter jag i...
För det här är min sorg och det är mitt liv och jag ska göra det så bra jag kan..
DET VAR JU SÅ HÄR DET SKULLE VARA
ALWAYS AND EVER
3 kommentarer:
Älskade vän, tänker på dig <3
Låt folk prata! Det gör de oavsett, finns det inget speciellt att spinna på så hittas det på nåt. Det är ditt liv och det är du som är huvudpersonen i det. Gör vad du och dina tjejor mår bäst av. Jag trot (utan att känna nån av er) att Micke skulle vilja se dig lycklig. Eller? Sköt om dej!! /En som tänker på dej
ja mikael skulle aldrig vilja att jag kasta bort en enda dag av livet.. Men svårt att gå vidare när smärtan skär i mitt hjärta varje dag
Skicka en kommentar