onsdag 9 juni 2010

En dag ska jag börja blogga igen

Men just nu är alla mina tankar hos min älskade Mikael..
Jag vill att alla ska veta hur nära vi hann bli på detta knappa året.
Att du tog så bra hand om mig när jag blev sju,hur du lärde mig att hantera min ångest,att det var du som låg och höll om mig timme eftre timme när attackerna kom.
Hur du höll om mig och tröstade mig på natten när mardrömmarna kom.
Att du lovade att ingen nånsin mer skulle få skada mig eller göra mig illa.
Hur du brukade skämta om att du var minnsann den första mannen som hade tagit på min mya kropp.
Att du var den första mannen jag vågade duscha med och visa mig i dagsljus för.för jag visste att det du sa varje dag var sant,att jag var den vackraste kvinnan du sett.
Att du lärde mig att slappna av och njuta av stunden,att vi varje dag låg och höll om varann pussades och pratade om allt.
Vi pratade i 10 mån utan att samtalsämnena tog slut!
Att du var min bäste vän i hela livet!
Och du sa att jag var din,ingen vet så mycket om ditt innersta som jag sa du alltid...
Hur du skrattade när jag brukade reta dig för att du ALLTID valde romrussin och jordgubb i ett rån när vi åt glass,jag kallade dig fegis för dt finns ju så många andra goda sorter att prova.
Då sa du alltid,man ska hålla sig till det man vet att man tycker om,då blir man aldrig besviken..
Men du lärde mig aldrig att hantera om du försvann,vi pratade aldrig om hur jag skulle kunna gå vidare i livet utan dig.
Du lärde mig inte att sakna dig brevid mig i duschen,sängen..
Du kan aldrig mer trösta mig på natten,vem ska hålla om mig nu timme efter timme när attackerna sätter igång??
Vem ska skydda mig från allt det onda?
Vi skulle ju bli gamla och resa,sa du!
Vem ska nu visa mig alla vackra platser i världen som du vart på??
Hur min älskade ska jag fortsätta utan dig när jag fortfarande väntar på att du ska komma hem igen.......
Hur???

10 kommentarer:

thrina sa...

gumman vi som såg er ihop dag efter dag när ni flyttade hit vet hur mycket ni älskar varandra. Och kommer att fortsätta att göra.. Kram jag finns en trappa ner för dig och barnen ..
thrina

sandra sa...

Tänker på dej <3 <3 <3

Lina sa...

Åh Cissi... Det gör mig så ont det här...

Anonym sa...

Fina rader Cissi, kanske finner du så småningom att attackerna du beskriver inte blir fullt så kraftfulla som förr, kanske känner du inte så mycket oro och otrygghet när allt har lagt sig, Mikael finns med dej, glöm inte det, även om du inte kan se honom och ta på honom så finns han där för att ge just dej styrka.. Han finns i ditt hjärta och han finns runt om dej för att vaka över dej, skydda dej och älska dej i evighet.. Eran kärlek var sann och den var vacker och ren.

Kram Marie

Anonym sa...

Men var är han då? Fattar ingenting..

Anonym sa...

vi känner inte varandra. men vill ändå lämna en kommentar.är så ledsen för din skull och jag lider med dig! du verkar ha klarat av mycket svårigheter i ditt liv, och kommer även klara av denna. de kommer du faktiskt göra! du är en stark person!

Jessica.B. sa...

Jag håller med Marie: Mikael kommer alltid att finnas där för dig!!!! Du är en stark person,det vet jag och du klarar detta,vet att det är så svårt i början men tiden läker alla sår.....även fast man inte tror det nu! Tänker på dig jättemycket,gumman,många kramar till dig och dina barn!

the_one_and_only sa...

Finns här hjärtat men det vet du ju. <3<3<3

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej!

jag känner inte dej men min make var fd.klasskamrat med Mikael.

Först vill jag beklaga sorgen.Förstår att saknaden är oändlig.
Har läst lite i din blogg & förstår att du har gått igenom en del i livet.
Du verkar att vara en underbar person.

Har även förstått att du gått ner mycke i vikt.Jättefin har du blivit, ja du var lika fin innan oxå men jag vet hur du känt dej.Är själv en "frodig" kvinna som inget hellre vill än att bli smal.Har typ bantat hela livet :-).Har lyckats gå ner 23 kg ett par gånger men snart gått upp allt igen.Har funderingar på operation men är såååå feg att ta det steget.Vet inte om det är pinsamt eller ej...

Vill önska dej lycka till med allt & kramar dej lite extra fast jag inte känner dej.
Tänk på alla fina minnen som du har ihop med Mikael när det känns som jobbigast, men det gör du väl redan.

Kram Nilla

Therese sa...

Vi känner inte varandra men jag kan inte låta bli att tänka på dej och barnen, ingen skall behöva genomgå det som ni gör.
Kände bara att jag var tvungen att skriva till dej.

Om du skulle vilja ha användarnamn och lösen till min blogg så kan du maila mej elemra@live.se