Jag är glad att min syster och du möttes,för trots allt, så vet jag att du fick henne att känna sig otroligt älskad och speciell.
Jag vet inte helt fullt,vad för människa du var innan era vägar korsades.Men av allt fint som alla skrivit om dig (och av det du försökte berätta för mig) så förändrades du och ditt liv till det bättre, när ni möttes.Du gjorde ditt bästa med flickorna, som Mikael och inget annat.En ganska fin handling i mina ögon.Jag har även en fin minnesbild från bröllopet där din fina son myser i din famn och jag ser en enorm lycka i era ögon, över att vara varandra nära.
Samma lycka som jag såg i min systers ögon när hon försvann i din stora famn och du mullrade något kärleksord till henne, med din mörka röst.
Eva Axtelius skrev: "Micke, Du var en bra man som gick vilse i alla känslor som följer med livet".Så klockrena ord och så var det nog alldeles säkert.
Men som du hade sagt med tysk brytning:"Detta ärrr inte brrra, Mikael"!!För vi har dig inte kvar här och min syster är otröstlig, det är inte bra Mikael.
Kram Sveggan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar