det är i såna här lägen som jag är glad att jag inte bor nära 15 huset..
Ni som vet vad jag menar,ni vet..
Ångesten sipprar ut ur ´mina öron och jag ska försöka sova med detta förtvivlande skriket i öronen.
Pratat med victor på msn förut,sa inget hur jag mår.
Måste ju inför han vara så normal som möjligt,han är typ 100 mil härifrån å kan ändå inget göra och dt hade ej vart schysst mot han att säga detta.
Förhoppningsvis så är dt bra imorgon igen
Jag pratade med T förut på msn å hon sa att detta är inte likt mig,jga brukar vara den som peppar alla andra.
Men det är visst ikt mig,men jag brukar inte uttala mig om det.
Så här har jag känt många ggr det är sdet som fått mig att utvecklas..
Man rannsakar massa saker när man känner sånt här!
Jag vet inte vad denna ångesten beror på,mig själv,viktnedgången,min olustkänsla inför min kropp??
Ingen aning??
Jag trivs i munkedal,saknar mina närmsta i lysekil,men inte själva staden.
Trivs med mitt jobb,älskar mina barn,trivs med victor..
Men dt e nåt som stör mig..
MEN VAD??!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar