förödelsen

Det småregnade lite den där dagen..
Asfalten luktade nylagd och flicka med det långa ljusa håret sprang i sina träskor uppför backen som ledde från centrum och hem.
Kvällen innan hade som så många andra gånger förut slutat i bråk där i hemmet,i det stora höghuset!
Styvfadern brukade börja de där kvällarna med några burkar öl och massor av sobril under "festens" gång,den konstiga söta lukten som stack i flickans näsa när han rökte i sin pipa..
Flickan tyckte bättre om när han rökte den än när han drack sin öl.
Modern stod i köket och lagade mat och allt var frid och fröjd,ännu var styvfadern inte tillräckligt berusad,så än så länge var stämningen lugn,han pratade högljutt och skrattade å skämta och för en liten stund var han som vilken pappa som helst!
Ofta satt han och flickan och lekte en egen lek,han sa ett ord som hon sen stavade till.
Flickan älskade dom stunderna för han var stolt över att hon så tidigt kunde stava så bra!
Han tog ofta åt sig äran att ha lärt henne detta!
Vilket han säkert oxå gjort.
Middagen brukade flyta på bra,så länge modern lagat maten som han ville och ingen glömt att tvätta sina händer,han var väldigt noga med detta.
Konstigt nog för flickan hade aldrig upplevt han som direkt renlig i sig själv!
I sitt långa slitna hår och trasiga smutsiga jeansjacka.
Han luktade alltid en blandning av snus,öl och den där konstiga söta pipröken.
Efter maten drack han alltid mer öl och stämningen började lägga sig och bli mer av en irritation mellan styvfadern och modern!
Flickan drog sig som så ofta förr in på sitt rum,satte på sin kasett-spelare med sina sagoband.
Flickan älskade dessa,speciellt en som handlade om en flicka på barnhem,hon blev retad och behandlad som en slav,men som till slut blev räddad av sin egen far,som visade sig vara rikast i landet och den snällaste.
Många ggr förr hade flickan låtsats att det var henne sagan handlade om,att hennes far skulle komma och rädda henne,den far hon aldrig träffat!
Men han kom aldrig...
Ute i tv-rummet hade rösterna ökats och övergått till skrik,styvfadern satt å spela högt på en av sina gitarrer och sjöng falskt.
Modern skrek åt han att sluta och gå å lägga sig i stället.
Tumultet bryter ut som så många ggr förr och flickan springer ut för att skydda sin moder som hon alltid gjorde..
Tillslut efter styvfadern rasat av sig med sparkar å slag på både modern och flickan så lämnar han hemmet,i det stora höghuset!
Modern gråter å håller om sin flicka och säger:
-förlåt han ska aldrig mer få bo här hos oss igen,mamma lovar dig det!
-Mm svarar flickan,som hört detta löftet 100ggr förut!
De somnar i moderns stora säng och efter ett par timmar sitter styvfadern i trapphuset och gråter,ber om förlåtelse och att få komma in igen.
Modern förlåter,öppnar dörren,släpper in han i hemmet igen som så många ggr förr!
Trots att flickan inte hade trott på moderns löfte timmarna innan,kan hon inte hjälpa att hon trots allt inuti känner sig sviken och bortvald!
För hon visste att om inte den dagen som nalkades skulle innebära samma bråk igen så skulle det ske nån av dagarna efter igen.....
Jag var bara 6 år när detta utspelade sig i ett höghus i Göteborg,min mamma lämnade honom ca 7 år senare....
Det blev många bråk.......
Och jag kan fortfarande inte glömma den känslan jag fick inom mig varje gång som min mamma lät han komma hem igen!