till minne

Jag hade den stora glädjen att de sista 2 åren komma både Anette och Ingmar ganska nära..
Omständighetrna kring att jag kom dom så nära var inte lika trevliga men inget ont som inte för nåt gott med sig..
Jag minns en morgon som Ingemar ropa på mig från balkongen,han satt å tog ett morgonbloss..
Han bad mig komma in en sväng om jag hade tid.
Jag minns inte vad dt var han visade mig,det var nåt han luskat upp på internet som kunde vara till hjälp för sin son A.
HAn gjorde så Ingemar,han fråga,han tog reda på å han lusläste allt för att hjälpa sin pojk..
Iaf vi blev sittandes vid deras bord i köket som så många ggr förr och vi pratade om allt å inget,han frågade mig om varför jag en gång hamnade snett och hur min omgivning bäst kunde hjälpt mig ifrån drogerna?
Jag berättade för ingemar dt mesta om mitt liv och hur jag haft dt med min styvfar som ofta slog mig å mamma på fyllan..
Och då såg jag i ingemars ögon att de blev blanka,för sån var Ingemar för mig,en människa som kände medlidande och en människa som ställde upp..
Som den gången jag höll på att stryka med pga kramper i magen,sent på kvällen kör ingemar mig till sjukhuset och jag var därinne länge länge å när jag kommer ut så sitter han där i väntrummet å glor på tv:n :)
Och jag sa: är du kvar??
Klart jag är,du kan ju inte gå ensam så här sent..
Sån var Ingemar för mig..
För mig var Ingemar kanske allt det där som en pappa ska vara..
Omtänksam,trygg,och beredd att göra precis VAD som helst för sina barn,trots deras brister..
Det unika med Ingemar OCH anette är att what so ever så slutar dom aldrig att tro på sina barn....
Denna versen har de valt i ingemars annons och om man bara kände Ingemar lite-litegrann så vet man att den stämmer....

"älskade pappa,make och vän.
Vi står här,med gråt och med saknad.
Spill inga tårar,sa du,när jag dör.
Det är inget att gråta för.
I minnet lever jag ju kvar..
Ingen kan dö som levat har.
Tänk er,som om jag tog en promenad.
Vi ses igen,inte nu,men om ett tag."

Sista gången jag var hos Ingemar och Anette var i Maj vid min flytt,jag satt vid bordet och han kom upp å satte sig mittemot,tände en cigg och sa:
-är det du??
-Jag kände inte igen dig,vad smal du blivit,nu e du ju riktigt grann att se på..
Det är en av de finaste kommentarer jag fått..
Och Jag har fått många under året jag gått ner i vikt,
men när Ingemar sa det så var det så äkta,precis som om en kommentar om väder å vind..
Sån tror jag att Ingemar är för de flesta,en enkel man som omedvetet tog stor plats hos oss alla....
Vila i frid min alldeles egen
"doktor snuggles"